Djarfur Islandshästförening

Efter veckor av förberedelser var det äntligen dags! Fem bilar, tre hästransporter med två hästar i

varje, 19 personer och en hund samlades på parkeringen vid Freeport nästan prick klockan tolv.

Och just då föll de första regndropparna...
Bortsett från att Adlers ekipage behövde luftpåfylling i några däck och därför åkte lite i förväg så

lyckades vi komma iväg i någorlunda samlad tropp och på någorlunda utsatt tid. Bra gjort!
Dád blev lite missnöjd över att först behöva stå still på Freeport och sedan på Shell i

Sandsjöbacka... Höet var redan slut och hon förstod inte alls varför man först skulle stå still på ett

ställe utan att bli avlastad, och sedan ett till! Raskt började hon leta utvägar och provade om man

kanske kunde krypa ut under bomen där fram? Hon motades dock raskt tillbaka. Men sedan kom

vi iväg ordentligt i allafall.

Regnet som lite försiktigt börjat droppa övergick snart i skyfall. Dessutom hade vi motvind, så

sikten var i det närmaste obefintlig stundtals. Nu får man ju inte köra så fort med släp ändå, men

stundtals kröp vi nästan fram medans vi försökte se var vägen gick och parera de vattenfyllda

dikena (läs spår i körbanan).
Framemot Jönköping hade regnet minskat betydligt, vi hade nästan lyckats köra ifrån det. Vi

svängde av på en stor rastplats med strålande utsikt över Vättern. De nödiga hann precis springa

på toa innan den strålande utsikten övergick i strilande. Vi tuggade i oss medhavd lunch, tittade till

hästarna och gav dem lite mer mat och sedan gav vi oss iväg igen.
Framemot femtiden började vi närma oss destinationen - Norrköping! Efter en mindre felkörning

(vad gör man inte för att få se sig om kring lite extra) så anlände vi till Himmelstalund. Hästarna

lastades av och fick äntligen röra på benen efter många långa timmar i transporten. De duktiga

tjejerna gick flera varv runt området för att de skulle få spana in omgivningarna och få igång

magarna ordentligt. Snälla föräldrar hämtade vatten och bar grejor.
Nu uppstod ett litet problem. Det utlovade höet hade inte hunnit levereras. Nu var det ingen jätteko

på isen, för de fältmässiga boxarna hade ett fint gräsgolv som höll hästarna glada i några timmar i

allafall.

Hela laget med entourage bor i stugor på Himmelstalunds camping. Vi hann precis packa ur

bagaget ur bilarna innan himlens portar öppnade sig. Och vi som som skulle grilla... Men vi ger inte

tappt så lätt. Glatt stegade vi bort till receptionen där den utlovade stora grillen skulle finnas. Men

vid inspekion blev vi minst sagt skeptiska. Grillen var av modell halverat oljefat - men så väl använt

att det inte längre fanns någon botten. Vi frågade efter alternativ, men det fanns inte. Muttrande gick

vi vidare och funderade på andra lösningar på problemet grill - för grilla skulle vi ju. När vi åter

närmade oss receptionen kom campingföreståndaren ut och frågade om vi fortfarande skulle grilla

(det regnade ju en hel del). Japp, det skulle vi. Då erbjöd han oss en annan grill som han tydligen

kommit på att den fanns, så allt ordnade sig fint.
Grillade gjorde vi på Adlers veranda och sedan knödde vi ihop oss i Andersson/Henströms stuga.

Det gick väldans bra att få in alla 17 personer som skulle äta i stugan. Varje familj fick ta med sig

bord, stolar, tallrikar, bestick och mat, så det blev ett finfint och enkelt knytkalas. Trångt men

trevligt!

Efter maten diskade mammorna (!) och tjejerna gick och matade hästarna med hö som nu anlänt. I

allafall så tror vi att höet vi tog av var avsett för oss... Eventuellt kanske någon blir förvånad i

morgon bitti när flera balar fattas av deras lass.
Nu är det sena kvällen, tänder skall borstas och sedan är det lights out! Läs spännande fortsättning

i morgon. Natti natti!